RADIOAKTIVA RÄKER
VINNER NOG TILL SLUT

Med ena foten bunden till en känga utav stål
å hatets knutna näve mot sitt bröst
med solens tecken slaktat å vänt bryskt bak och fram
som om döden skulle vilja ge sin tröst
kanske styrkan i att se och bekänna sina fel
sitter där simsons styrka satt
och istället för att se blundar man så hårt
att alla ljusa stunder blir till svart

Men finns det svart måste ljuset vara lättare att se
sträck ut en hand å titta inte ner

Vi vinner nog till slut

Skulle hatet kunna ge någon tröst för vem du är
eller skulle viljan bara ebba ut
saknar du modet att resa dig igen
stanna upp och tänka en minut

Men finns det svart måste ljuset vara lättare att se
sträck ut en hand å titta inte ner

Vi vinner nog till slut

Ser du mig jag har inte alltid rätt
Men jag ser på dig och känner mig stoltare än förut

Vi vinner nog till slut