VINDAR Så drack jag upp den sista klunken, å den brände i min hals men jag svalde å stod tappert, låtsades inte bry mig alls Så kom vi hem å satt oss ner, då slog det mig vad som hade hänt varför dölja sin svaghet, å inte visa vad man känt Vindar vindar vindar, vänd er om vindar vindar vindar, än en gång vindar vindar vindar, ändra er vindar vindar vindar, vänd er om Männskan talar i gåtor, för att nöja någon ann lite beröm kan ej skada, men så få tror det är sant Ställer till vidriga lögner, talar bakom någons rygg kastar skit på sina vänner, hur fan ska man nånsin bli trygg Vindar vindar vindar, vänd er om vindar vindar vindar, än en gång vindar vindar vindar, ändra er vindar vindar vindar, vänd er om ENSAM VINNER KRIG Att sitta i sitt lilla rum så ensam, både ful å dum, känns hårt då kriget med en själv tas upp å slutar i kall blodig kupp, när dom spränger ens själ med dynamit När livet känns helt kallt och torrt så meningslöst, så fult å kort, när allt blir fel när du tycker du är värdelös ful å trist helt meningslös, titta uppp mot skyn ett litet tag Å stå på egna ben, ja, skrik att här är jag, jag har hunsats länge nog, jag har alltid varit svag men nu ska dom få Fly bort från verklighet ett tag, fly bort i dröm ett litet slag höj händerna mot skyn finns viljan finns en väg att nå hur segt det än kan tyckas gå skrik: "Jävlar det är jag!" där i det blå Å stå på egna ben, ja, skrik att här är jag, jag har hunsats länge nog, jag har alltid varit svag men nu ska dom få HJÄLTEN I DRÖMMEN Den rike mannen väntar på livsaktivitet, den fattige på sitt bidrag medelman drömmer om palmer å om sand, att fly vardagen bara en dag Alla drömmer dom tyst att en dag, få vara nån annan ett slag fly från sin egen misär, vara hjälten i drömmen ett tag Hon läser sin tidning, han tittar på film, dom lyssnar på sin musik sen går dom till jobbet tyst hand i hand, och ställer sig i en fabrik sen flyr deras tankar långt bort, iväg från dess lidande kropp, blir till Tarzan å Jane för en dag, vara hjälten i drömmen ett tag Allihop har vi vår egen sagobok, att fly till när livet är snett men som barn idag är man dum, är man lat, dagdrömma är inte rätt i skolbänken tar dom ens dröm, dröm ej så får du beröm, snälla, bara ett slag, vara hjälten i drömmen ett tag TANKAR Ett steg, ett till över dom som ligger still två steg, tre till blir en vandring bort precis vart du vill Släpa din fötter över blodstänkt liten stig i den tätaste skog ruttna kvistar sparkas bort som hinder på vår väg, du är hästen framför din plog Stå stolt, stå stark våga inte gråta över tappad mark håll käft, håll tyst inte ens ett litet knyst Sparka in dörren till ditt inre svarta rum, se på dig själv ställ dig upp å skrik fy fan nu tar jag inte mer, jag måste tänka själv Allting du tänker, tänker någon annan först ÅR EFTER ÅR Så sitter han där igen, som ni ser han sitter där å räknar sina pengar ifrån sin lön, som ni ser han hoppas kunna köpa nånting nytt för en gångs skull, som ni ser men som vanligt får han inget över så sluter han ögonen, som ni ser å livet tycks allt mörkare dag för dag Så går han hem igen, han gav upp för länge sen, så nu trampar han bara på, om man råkar fråga: vadå? så säger han tyst änsen, det är så det är min vän, så vänder han å går, med gråten i sin hals år efter år Nu har han blivit 73, som ni ser å han börjar sakta inse att han kanske var dum ändå, som ni ser den stackarn har väl svårt att inse vad han gått miste om, som ni ser när gråten klumpar sig i hans hals så vänder han, som ni ser han vänder om å blundar för idag Så går han hem igen, han gav upp för länge sen, så nu trampar han bara på, om man råkar fråga: vadå? så säger han tyst änsen, det är så det är min vän, så vänder han å går, med gråten i sin hals år efter år GARDEROBS MARODÖREN Jag tar ett steg bort från min ego-värld krossar spegeln med ett slag en trivsam, skön och snäll idyll blir ett våldsamt obehag ett fönster å en eld, en vit eller bäcksvart portal mitt mönster bryts itu när jag tvingas till ett eget val I mitt slott är jag min egen värld där dricks vin i silverkopp jag är mitt kungarikes egen hök från tornets högsta topp å jag ser ner när jag brinner, å jag ber att få stanna kvar ty mitt liv har en gråton, å jag stapplar runt i mörkret efter svar Så jag klättrar upp i slottets högsta torn, där axlar jag mina drömmar likt åkern sitt korn jag går mot horisontens vaga sken, trots min styrka är jag allt för klen Men idyllen krossas med ett slag när dörren till min själ slås upp jag borstar bort mitt välbehag, å jag flämtar efter luft för det är mitt, inte ditt, å mitt ego roffar åt sig allt slår mig blodig å försvarar mig, så stor, så tyst, så isande kall Så jag klättrar upp i slottets högsta torn, där axlar jag mina drömmar likt åkern sitt korn jag går mot horisontens vaga sken, trots min styrka är jag allt för klen Jag är trött på att vara hatad här, jag är trött på allt hyckleri vill bli älskad varmt i fridfull idyll inte som i den värld vi lever i för här är kallt, här är tyst, här är livet som ett laddat gevär men jag tar, å jag gör, det bästa av det liv vi lever här Så jag klättrar upp i slottets högsta torn, där axlar jag mina drömmar likt åkern sitt korn jag går mot horisontens vaga sken, trots min styrka är jag allt för klen HÄNG DOM HÖGT Där står en symbol för hat å förakt, bländande svart frihet eller makt att släpas i strid att ta någons liv en käpp i vårt ekorrhjul se geväret som frihets symbol, som förrädare att brännas på bål stor eller liten, stark eller svag, kompenserar väl allt en dag Där står en man så rakryggad stolt, lever sitt liv, står upp för revolt för moder jord en tillgång utan ord med samvete rent som guld se på honom, den starkes symbol, som förrädare att brännas på bål stor eller liten, stark eller svag, kompenserar väl allt en dag Dom hänger alla skyldiga då Där marscherar en man å ett gevär, i grön uniform å läderklädd häl tillsammans så lika som duvorna två att krossas under hans fot å på bröstet hänger hans medalj, som han stridit tappert, han har öga av emalj om geväret blir mannen blir mannen sitt gevär å nog fan är det illa då Dom hänger alla skyldiga då 10.000 STENAR En gata lugn å tyst, där höstlöv virvlar runt en knut där ligger det en man å blodet rinner ner längs gatans kant vinden blåser i hans hår, han rosslar tungt nu är det slut sen slutar hjärtat pumpa å han ramlar utför livets brant krossad av våldets gråa sten Tio tusen stenars barriär, tio tusen stenar ska rullas bort En gata lugn å tyst, där höstlöv virvlar runt en knut där springer ett gäng med glädjerop: "såg ni blodet sprutade!" det är våldets sten som ramlat ner, å spärrar våran vandringsled så säg mig nu medborgare, ska syndfria stå förstenade å krossas av våldets gråa sten? Tio tusen stenars barriär, tio tusen stenar ska rullas bort TRO Tro inte allt som är rätt tro inte allt som är rätt tro inte allt som dom säger är rätt tro bara det du sett Tro inte allt som är fel tro inte allt som är fel tro inte heller att allting är fel tro bara det du ser Tro inte allt som du hör tro inte allt som du hör tro inte allt som du hör är bra för hör gör även jag Tro inte allt som du ser tro inte allt som du ser å tro inte allt som du ser för att, synen kan spela spratt FÖRTRYCK När vi sitter här å väntar i förtryckets trånga hörn när vi bokstavligt slickar eran sko att ständigt vara stungen upp på en rosentörn, i ett kommunalfascistiskt getingbo Föreningar är toppen på vår samhälles illiad när dom rika sätter på sig stövlarna glömmer våra forna men starka ideal, när dom stövlar fram som "pengaskövlarna" Förtryck Nog fan är vi förd runt hörnet av vår stolta demokrati maktens män är inkompetenta svin så klart vi skriker ut vår plåga när vi stungits av ett bi, nu fan får det va slut på hycklerin för finns det slut på rikedom så finns det slut på hat det finns alltid något jävla istersvin, som sitter lugnt i stian å grymtar efter mat, medan folket slavar runt hans pengaskrin Förtryck TAGGAR När murarna rivits ner å drömmar om den nya världen står för dörrn då kan vi tacka oss själva för att vi stod emot, å inte kastade hoppet i sjön för vad ska vi säga till våra barn när vi lämnar över vår jord, ska vi buga oss å ge dom tyst ett förlåt endast i ord Vi river dom, river dom djupt i deras själ, vi river dom å häller salt i deras sår vi river dom, å vi krossar deras framtid, ja vi river dom, med klor från jävulens tår Tänk dig själv som litet barn såg upp till dom vuxna litade på mor å far men såg inte längre bort än så, det kan bli allt som du får kvar så varför förneka det vi vet vi föraktar dom som satt oss där vi är tänk på vår framtid tänk på vår värld tänk på nästa generation Vi river dom, river dom djupt i deras själ, vi river dom å häller salt i deras sår vi river dom, å vi krossar deras framtid, ja vi river dom, med klor från jävulens tår BÄRGAREN PERSSON Där sitter bärgaren Persson i sin vita fula bärgningsbil på fikarast, en kvart i hast han läser i sin tidning så om Svea rikes pengakris han tar en klunk, ur sin dunk han tänker tyst i stilla sinn jag har tröttnat på vardagen min han vänder blad, å muttrar: "slav" då poppar det en tanke upp, han ylar som en skadad tupp "jag slår mig fri, gör en egen republik!!" Han rustar upp sin gamla kåk med taggtrådsstängsel runt sin tomt en skylt å ett namn, "PERSSON LAND" så skrev han till regeringen att släppa honom fri igen å hans tomt så klart, så underbart regeringen dom slarva helt så papperna dom hamna fel sen skrevs dom på, med pennan blå i tron om att dom snällt signera mera pengar till att regera kung Persson sa: "nu är det bara jag!" Så har han knäckt dom igen skulle gjort det för länge sen så har han knäckt dom igen, å han vet så väl nu har han knäckt dom igen Nu står han i sin tax-free shop å säljer brännvin sprit och öl han är lycklig nu, han drömmer ju han somnar sött om kvällarna till dom avundsjukas rama skri han trodde att, han rott i land men nästa morgon frukorttid regeringen var klädd för strid en militär, ett maskingevär så slavas folket än en gång med hoppet gömt i kampens sång: "slå oss fri, bara slå oss fri!!" Så har han knäckt dom igen skulle gjort det för länge sen så har han knäckt dom igen, å han vet så väl nu har han knäckt dom igen RES DIG UPP Lång är trappan vi vandrar på kall, mörk å tyst som en grav stor är lyckan att stegen nå, trots att händerna ömmar av vart slag Rese dig upp torka tåren från kind rese dig upp för att stå det krävs styrka å mod för att vingar ska ta vind å dom längtar att få klippa dom då Res dig upp, ta ett steg för din framtid res dig upp, ta ett steg för ditt liv Lever du på hoppet vart steg du rår kanske hoppar du för att leva fri slutar det med att du står å slår, eller tar du raskt ett kliv Upp för trappan genom en mur upp mot toppen igen stel av slagen från en hagelskur, var är himmelen? Res dig upp, ta ett steg för din framtid res dig upp, ta ett steg för ditt liv