BEFRIAD Den sista meningen berusad han skrev En sista gång i livet lyfte han pennan mot sitt brev Han tackade Gud för ordets gåva Han blundade och log Hörde smällen från pistolens mynning Han dog för sina sista ord Befriad Från skulderna, från allt Befriad Men livet då, men livet då? Han satsade allt men förlorade mera Skuldsatt till dödens dagar av pengars sätt att manipulera Utväg ej fanns då han såg vad han gjort Fatta modet, fatta pennan Väl inne då går allt så fort DIAMANTER Han hör dom, han ser dom Dom ropar i hans öron, dom glittrar i hans hand Kom till oss, han älskar dom Dom glittrar och han ler, blott skönhet han ser Han vill ha mer En vacker hals, där hänger dom Dom klingar och dom lockar, han grinar fram ett flin Jag ska befria er, ni tillhör mig Han sliter i den hals efter det han anser hans Kom till mig Diamanter Dom lyser i hans ögon Han smeker dom, han tröstar dom Hans blodiga fingrar smeker dess kant Han älskar dom, ber om förlåtelse Och lovar att befria varenda liten sten Som han ser ENTER SANDSTRAND Jag ser dig det vet du Jag kan styra ditt steg Du vinkar först när jag vill Bakom guldprydd fasad Marscherar ondskans parad Du horar, jag får lite till Jag trivs bäst här i min sand Och bara titta upp ibland Drömmar om sand Lyckan kommer liven går varje år Liv i skit och du i limousin Folkets man som slaktkniven vann Han skålar med döden i vin arelupinam aregaporp areisnanif aredivkil aresilagel aretsevni drodub åms snakcyl som ekar över blodig jord noitatstuls rilb noissillok råv nojnapmok nim nojlim, nojlim nordavkssdöd nim noitkejni nojnapmok nim nojlim, nojlim Lyckans små budord Som ekar över blodig jord ANAFOR Vi ser skönheten i allt på livets stig Ingen fruktan bara liv Vi ser lyckan på vår väg Vi älskar livet, blott livet som det är I vår värld, vår atmosfär Vi lever som vi lär Vi hör på tv om allt som händer i vår värld Vi hör på radio och vi svär Kan dom aldrig hålla käft Vi öppnar pilsnern och glömmer det dom sagt Vi lever i all prakt Vi vill glömma det dom sa Och allt det vi har Kan jag spilla mitt blod för Blod för vår heder Blod för allting Vi klandrar världen för det någon annan man har gjort Det går utför allt för fort Vi kan bara titta på Vriden bild "det är bara ruttna maktmäns fel" Vi står också för vår del Vinden är starkare än förr LJUS I MÖRKRET När tiden ej är mäktigast på jorden När stolthet dränks i dom snälla orden När människor förlåter mer och mer Så kanske vi ett ljus i mörkret ser När lyckan korsar mörkrets väg Motar bort det som tar vår värld När klassimperiet brutalt slås ned Så kanske vi ett ljus i mörkret ser DRÖMMEN Ser nu hur livet leker Ser ni hur alla människor lever Människor som förut stod Och kämpade med prakt och mod Dom lever nu som i en saga full av liv Livet har blivit underbart till sist Livet som vi trodde vi hade mist Livet som vi kämpat för Och svor att kämpa för tills vi dör Vi har till slut fått en lyckad giv Människor från hörnen alla Människor som sett världen falla Människor som lyckats med någon förbättring har fått sin utdelning Så nu ses världen ur ett frihets objektiv Tiden står stilla nu Och allt det vi kämpat för finns inte mer Tiden står stilla nu Vi har fått lön för vår möda och ljuset vi ser Den här drömmen kan bli verklighet Den här drömmen ses som en omöjlighet Men drömmen kvar som faktum står När vi kämpar med svett och blodig tår För att drömmen ska bli sanning någon gång FRIMÄRKSSAMLAREN De är hans, bara hans Och han flyr någon annanstans Han pratar med de sina Han pratar dag och natt när han lägger dem åt sidan så syns det vitt på svart Han är ensam, så ensam Han gråter sig själv till sömns Varje natt i 24 år Livet slutade på en sjukhusbår Han stirrar in i en vägg Han drömmer sig bort Hans sociala anda drog nit på en fem spänns lott Så nu gömmer han sig, nu gömmer han sig I en frimärkssamlarpärm Bygga murar Bygga städer Allt raseras av något till slut För alla kedjor har sin svaga länk Kära vän, kära fru Kan jag se någon i ögonen nu Han valde alldeles själv Han valde ensamhet Han valde det värsta, men han valde konkret Han är ensam, så ensam Han gråter sig själv till sömns IGÅRIDAGIMORGON I en rättsal upplyst av lysrössken Här står jag på darrande ben Leva igår och dö idag är min fråga, vad vet jag Hemska tankar, människor alla Vem har inte hört en klubba falla Domare, domare döm mig ej Låt mig snälla få vara, vara mig Vi är ingenting Rättssalen är vårt samhälle för seger Skälet är det liv vi lever Brottet är att finnas till Domen är det man skolas till Formas från början till en slav Som ska passa in och sen glömmas av Du som väntar på nästa kliv Kan bli stående på ett ben resten av ditt liv Slicka röv och surpla spott Tacka och buga för något vi aldrig fått Leva instängd, leva bortslängd Alltid vara ingen i en mängd Är det verkligen så det ska vara Samma sak, alltid samma sak Är vi värda ett minsta litet ting Det kan jag svara på ; vi är ingenting ALDRIG MER Aldrig mer skrattar han och tittar så Aldrig mer snart så vet vi båda två Aldrig mer var svaret min vän Aldrig mer, aldrig mer igen Aldrig någonsin mer Hans ögon dom lyste sunt Dom gav mig ro för tid och rum Han sa så vackert livet är När man ser det så här Han förklarade tydligt; Ni ser Det är från midjan och ner Och han slog med en tidning på sitt ben Lika livlöst som en sten Ont bringar gott, att ont måste ske Innan vi märker hur bra allting kan vara Aldrig någonsin mer Jag är nog lika lycklig nu kanske lyckligare än förut Okej det praktiska är svårt Men livet är stundtals hårt Jag har lärt mig vad livet är På ett nytt sätt efter det här Och jag ser att det finns även gott I allt ont och grått ANTI ALLT Om sanningen ska fram är jag inte jävligt stark Inte en sådan som slåss som fan efter tappad mark Men jag ser faktiskt på när andra tittar förbi Och undrar hur fan det ska bli Vårt levnadsförhållande det är väl ganska bra Men efter en bomb vad är det då att ha Dom sitter och gömmer sig bakom missilernas makt Och stampar med döden i takt Varför bryr vi oss alls När dom rustar upp för fred Dom har kniven mot vår hals När dom rustar upp för fred Varför bryr vi oss alls Om sanningen ska fram är jag inte längre skraj Jag är så inställd på det som kommer så nu är jag mest arg Och varför förstår vi och ej högt uppsatta män Är dom rädda för verkligheten SKYMNINGSLAND Hör hur vinden Hör hur vinden blåser hårt Hör hur barnen Hör hur barnen skriker så Se hur människor Se hur människor svälter ihjäl Se när världen Se när världen har döden hack i häl Det skymmer för livet Håll mig närma Håll mig närmare intill Trösta mig Trösta mig modet räcker inte till Håll mig hårt Håll mig hårt och tryck min hand Det kommer snart Det kommer snart o skymningsland Hör hur vinden blåser hårt Hör hur barnen skriker så Se hur människorna svälter ihjäl Se när världen har döden hack i häl Håll mig närmare intill Trösta mig modet räcker inte till Håll mig hårt och tryck min hand Det kommer snart o skymningsland LABYRINT Dom säger det till honom Dom vet väl inte hur Han slet med den i månader I ur och i skur Och nu ser han den rivas Som ett papper på en mugg Och hans liv sotas svart som kol Det som nyss blänkte som guld Ångesten i en sårad själ Kan bli en labyrint Så vi aldrig finner våran väg När världen slår slint En skapande hand Som knäcks som en kvist Ett leende mot mig själv Blir ett streck så tyst och trist Och frågorna dom hopas Dom bär tungt på rygg och ben Ingen jävel kan väl hjälpa dig När dom du älskar kastar sten